Uppdatering Tassenslegendarerna

30 Januari

Uppdatering Tassenslegendarerna

De flesta katter som kommer till oss stannar oftast en kortare period på cirka en månad eller två där vi kastrerar, vaccinerar och chippar dem. Vi behandlar under tiden i stödhem eventuella hälsoproblem och socialiserar dem för att sedan söka efter deras nya för alltid hem.

Men sen finns det de katter som behöver mer tid av olika skäl. Vissa syns mer på sidan p.g.a. att de behöver vård under lång tid medan andra är mer osynliga.

Här är våra stödhem ovärderliga som kämpar med att medicinera, sköta specialkost eller socialisera skygga katter. Vi kan nog inte uttrycka hur tacksamma vi är för dem.

Vi tänkte här att vi skulle låta dessa Tassens legender få stå i rampljuset en liten stund och berätta hur de har de nu.

Först våra skyggisar.

Beata som är cirka tre år är den nyaste i denna skara. Hon kom till oss i höstas tillsammans med sina tre ungar. Ungarna har hittat sina föralltidhem men Beata kommer ta tid. Hon är en riktig utmaning som verkligen inte tycker om oss människor. Hon morrar, fräser och gör utfall som en liten kobra när man kommer för nära men hon tittar nyfiket på när vi busar med de andra katterna så vi tror att hon kommer fram så småningom. Hon gillar de andra katterna i stödhemmet även om hon inte vill leka med dem än. Vi gör små, små framsteg hela tiden men det tar tid och det får givetvis ta den tid det tar tills Beata börjar lita på oss. Man kan fortfarande inte klappa henne men på en bra dag kan man få klia henne bakom örat med vippan. Vi tror att hon är född ute och har haft begränsad kontakt med människor. Förmodligen har hon bara blivit bortskrämd av oss människor tidigare.

Alice som är tre år kom till oss i augusti tillsammans med sin son Elvis. Vi blev kontaktade av en familj om att Alice och hennes två ungar höll till på deras altan men tyvärr så när vi väl kom på plats hade den ena av ungarna försvunnit och syntes till vår stora sorg aldrig till igen. Vi fick med lite list in dem båda. Alice var inte med på noterna och ville mest ligga på fönsterbrädan och fräsa. Hon hade stenkoll på vad Elvis gjorde men höll sig på avstånd. Nu när Elvis flyttat till sitt föralltidhem har hon börjat komma ut mer och mer ur sitt skal. Hon söker närheten men fräser om man kommer för nära. Hon älskar räkor men är annars en finsmakare och äter inte vad som helst.

Miss M (miss Marple) kom till oss i oktober 2020 och blir tre år i år. Hon hade två ungar med sig som döptes till Sparven och Tesla och som nu flyttat till sitt föralltidhem. Hon är liten till växten men har mkt långa fina morrhår. Efter att ha varit mycket rädd och osäker har hon blivit modigare. Hon har gjort stora framsteg under vintern. Numera ligger hon ofta på någon av köksstolarna eller ligger på en bänk i vardagsrummet. Trappan är också en favoritplats, där sitter hon ofta och spanar. Hon är social och vill gärna vara med där vi andra är. Blir hon själv så kommer hon och letar efter sällskap. Man kan fortfarande inte klappa eller ta i henne, även om stödhemmet har börjat ”klappträna” henne. När det kommer folk på besök gömmer hon sig direkt och är svår att hitta.

Myggan kom i februari 2019. Hon älskar kel och gos av stöd matte och husse. Hon fungerar väl i kattgruppen. Hon ligger ofta och gärna i sängen, ofta på stöd mattes mage. Är social och brukar vilja vara där vi andra är. Ligger gärna på köksbordet och kräver klapp på magen. Kommer gäster försvinner hon och är svår att finna. Hon tycker inte om att bli upplyft eller buren men gör fortfarande framsteg.

Billy kom samtidigt som Myggan i februari 2019. Både Billy och Myggan beräknas bli fem år i år. Billy tycker om att kela. Man kan lyfta upp honom i knät och kela en stund utan problem. Då brukar han spinna och ofta ”dreglar” han också. Han vill gärna vara där vi andra är och han fungerar bra i kattgruppen. Han tycker inte om hastiga rörelser eller att bli överrumplad för då fräser han och drar sig undan. I början när han kom hade stödmatte och Billy en slags ”fräskonversation”. Så fort de sågs fräste Billy och såg farlig ut, stöd matte svarade typ: Hej på dig också! Det hände aldrig något mer. Billy har aldrig bitit eller rivits, bara fräst. Han tycker om att leka och hämtar ofta leksaker själv som han busar runt med i huset. Han tycker inte om när det kommer besök, då gömmer han sig och det dröjer länge innan han visar sig igen. Då är han ofta reserverad och det dröjer ett tag innan han slappnar av igen.

Sen har vi våra sjuklingar.

Frans är vår eviga följetong. Han är ett charmigt yrväder som trots sina problem är en pigg och glad kille på snart två år som älskar att busa med sina kattkompisar. Han bor med sin syster Siri och flera andra härliga katter. Frans har haft problem med sina ögon sedan han föddes och har fått gå på otaliga veterinärsbesök. Många turer och många gissningar på vad som kan felas honom. Det har nu landat i Blefarit som är en kronisk ögonlocksinflammation samt att han har problem med trånga tårkanaler. En tårkanal vill gärna ”poppa” upp så den ska han få operera när ögonen har blivit bättre. Han har även fått börja med immunterapi då han fick utslag på en del saker bl.a. pollen på sitt allergitest. Han svarar mycket bra på immunterapin och har ändrats enormt i sitt beteende. Han är en glad, busig och kontaktsökande kille. Frans kommer från ett ärende som kallades misärkatterna där det bodde över 25 okastrerade katter i en lägenhet. Vi tror att inavel och en neurologisk skada har stor del i hans problematik.

Anita kom till oss för ganska precis ett år sedan. Hon kördes i flera timmar för att nå oss då f.d. ägaren helt enkelt hade gett upp hoppet och skulle avliva henne. Anita som är runt tre år har sedan hon kom vart och gjort otaligt många tester, biopsier och undersökningar. Sedan hon kom har hon ätit allergifoder samt fått en låg dos kortison. Nu har hon äntligen påbörjat sin immunterapi vilket är perfekt då hon på vår och sommar brukar bli som värst med sina utslag så vi hoppas innerligt att behandlingen kickar igång innan pollensäsongen börjar.

Det blev ett långt inlägg men vi ville att ni skulle veta att våra legender har det BÄST och någon gång i framtiden hoppas vi även att dessa godingar ska kunna få hitta sina föralltidhem.