18 Maj

Vi frågade idag ett av våra jourhem hur det är att agera jourhem åt våra katter.

1. Vad fick dig att vilja bli jourhem, och hur länge har du varit det?
Jag kommer ihåg när jag först hörde av mig till Tassens Katthjälp via Facebook. Det var ett nödrop i mitt flöde – föreningen hade hittat en koloni där katterna riskerade att skjutas. Då kunde jag inte hålla mig från att skriva och fråga hur jag kunde hjälpa till. Jag erbjöd mig att bli jourhem. Det var i december 2021, så nu har jag varit jourhem i snart fyra år.

2. Hur många katter har du tagit emot hittills – och finns det någon som gjort extra stort intryck?
Jag har tagit emot totalt tolv katter. Alla har lämnat ett avtryck i hjärtat, men jag måste nog säga min lilla tjej Selma – som jag faktiskt adopterade själv. Hon kom som jourkatt när hon var 6 månader. Då kunde hon inte sluta fräsa och morra – bara ögonkontakt räckte för att få ett fräs. Men med tålamod och träning blev hon den keligaste och mest klängiga katt jag haft. Idag är hon dessutom en riktig “jourmamma” till alla nya katter som kommer. Hon underlättar verkligen mitt arbete.

3. Hur ser vardagen ut med en jourkatt hemma – och hur fungerar det ihop med eventuella andra djur eller familjemedlemmar?
Vardagen med en jourkatt är både mysig och varierande. Jag brinner lite extra för att ta emot skyggisar, så i början får de alltid ett eget rum – oftast blir det köket, då de av någon anledning verkar älska skafferiet! Jag introducerar mig försiktigt, låter dem lära känna min doft och mitt rörelsemönster utan att titta direkt på dem. Det är magiskt att se små framsteg – som när en nos vågar kika fram. Mina adopterade katter är också vana vid det här nu och är väldigt hjälpsamma. Det är fint att hela hushållet är delaktigt i att ge nykomlingen en trygg start.

4. Vad är det bästa och vad är det svåraste med att vara jourhem?
Det bästa är känslan av att göra något meningsfullt – att få se en skyggis växa till en tryggis är oslagbart. Det svåraste är när man inte kan rädda en katt helt. En av katterna jag tog emot hade cancer som spridit sig, och vi kunde tyvärr inte göra mer. Det var en tung dag, men jag såg till att hans sista dag blev hans bästa. Han fick tonfisk och allt gott man kan tänka sig, och somnade in i mina armar – med all kärlek jag kunde ge.

5. Vad vill du säga till andra som funderar på att bli jourhem eller hjälpa till på annat sätt?
Tveka inte – våga prova! Att vara jourhem är en fantastisk möjlighet att göra en verklig skillnad för en katt som annars kanske inte hade haft en chans. Du behöver inte ha all erfarenhet i världen – det viktigaste är ett kärleksfullt hem, tålamod och viljan att hjälpa. Föreningen finns där med stöd hela vägen.

Bildsamlingen är på dessa tolv katter som blivit räddade från hemlöshet. Åtta av dem har blivit adopterade och lever nu ett fantastiskt liv i sina föralltidhem. En katt bor som permanent jourhem och två (Leo & Lily) söker sina föralltidhem. Sedan har vi Morris längst ner till höger som nu vilar i katthimlen.